Sitter just nu på flygplatsen i NYC. Som vanligt har jag inget internet så får lägga upp det här senare men tänkte att det var lika bra att skriva ner allt medan minnet är färskt. Allt är vääldigt intense här. Eller ja, just nu på gaten skulle jag lika gärna kunna sitta på Arlanda. Däremot är den stora skillnaden människorna, amerikaner har verkligen ett speciellt sätt att walk, talk and express. Alla ser glada ut, alla är artiga och oerhört trevliga med varandra hela tiden.
Och INGEN skulle någonsin bara svara ja eller nej på en fråga.
Till exempel frågade jag en kille; - Can i recheck my bags here? Och han svarade – Well that depends, do you want to?:)
En annan frågade jag; - This train goes to terminal C right? Och han svarade glatt – I hope so, or else we are all in trouble!
Man mår allmänt bra av att vara kring dom här människorna.
Okej min resa då, ska förklara in detail så att la familia får höra allt de vill.
Mamma och pappa vinkade av mig vid säkerhetskontrollen på Arlanda, kändes lite vemodigt att veta att nu skulle jag ta mig över världen på egen hand. Herregud vad kinkiga dom är amerikanarna ändå, så många frågor och kontroller... gaah, ja svarade iaf på ”är du en terrorist?”-frågorna och så småningom fick jag sätta mig på planet där jag hör och häpna hittade TVÅ bekanta ansikten. Dels killen jag pratade med i kön som också skulle till Phoenix och lovade mamma att han skulle se till så jag kom med min anslutning, tack kära random guy! Men också Maria i min klass! Dock satt vi ganska långt ifrån varandra så vi pratade inte så mycket under själva resan. Ungefär 8.40 timmar satt jag där vid fönstret och passerade bland annat Island, Grönland, Norge, Nordatlanten och Kanada. Trodde det skulle bli jobbigt att sitta längst in men gud så ledsen jag hade blivit om jag hade missat de här vyerna! Har aldrig sett något så vackert. Bergen i Norge, platåerna på Island, bergen med sjöar på det annars istäckta Grönland. Mums vad jag njöt!
Det var förresten inte jobbigt att sitta längst in, det var bara jag och en kille till på vår rad så det var en tom plats mellan oss, jätteskönt att kunna breda ut sig lite! Han var väldigt trevlig och äckligt resvan så han hjälpte mig fylla i ytterligare obligatorisk information som man måste ha för att bli insläppt i landet.
Förutom att spana ut genom fönstret spenderade jag tiden med att kolla min personliga lilla tvskärm som satt på sätet framför. Jag kunde såklart inte sova för en sekund så tänkte räkna upp vad jag gjorde på den där jäkla skärmen;
och resterande tid spelade jag bejeweled, jag slog the all time record... så mycket tid hade jag att döda.
När vi väl landat skulle vi igenom tullen, det var bland det sjukaste jag har varit med om. Han granskade alla papper ner till fibrerna, tog alla fingeravtryck och ställde helt vansinniga frågor! Aldrig stött på en så misstänksam människa, och jag som blir så nervös av sånt.. Jaja han släppte tillslut in mig i landet och jag är i USAAA. Maria väntade där inne så vi tillsammans kunde klura ut vart vi skulle härnäst, checkade om våra väskor och tog sen tåg (!! så stort är det) till olika terminaler så då var jag återigen på egen hand. Gick igenom all säkerhet och hittade min gate. Ringde till Meredeth och det kändes jättekonstigt att höra hennes röst. Som att jag känner henne men ändå inte. Sa det till henne också att det känns lite overwelming. Jag hann tänka sååå många gånger ”åh det här måste jag berätta för Mere” att jag tillslut inte mindes vad jag skulle berätta överhuvudtaget. Paul ska möta mig vid gaten medan hon och Eric kommer stå utanför customs. Sedan ska vi åka direkt och möta Patrick för att sedan se på amerikansk fotboll på deras skola, känner hur jag fort anpassar mig till det amerikanska livet.
Gud vad jag tycker synd om er som måste läsa allt det här men jag har mer att berätta.. faktiskt...
Jag rekommenderar alla som flyger till USA att åka med Continental Airlines! När jag först klev på planet såg det like sjaskigt ut men personalen var fantastisk och det var gott om utrymme till varje passagerare. Man fick dessutom complementary mat hela tiden. Haha, och ja det var väldigt typiskt amerikansk, först fick vi mini pretzles, sedan lunch och då fick man välja mellan beef and potatoes eller chicken marinara. Och till det fick man bröd, kaka och mycket sallad. Och varma grönsaker!
Sedan fick man en snackslåda med chips, VITT BRÖD OCH SMÄLT OST usch och choklad. Haha det låg även en påse senap där i, vet inte riktigt hur dom hade tänkt med den. Under hela resan fick man dessutom den dryck man önskade. Viss dryck kostade såklart, men vatten te kaffe och sånt fick man gratis. Kära hjärtanes vad speciell man känner sig när varje passerande steward/stewardess frågar om man har det bra eller önskar något mer med ett hjärtligt leende.
Det var en heeelt galen känsla när planet började tappa i höjd och vi var under molnen men ovanför New York. Jag hade aldrig trott att det skulle kännas så stort att, ifrån luften, se allt man bara sett på TV förut. Men jag och killen bredvid kunde inte sluta le när vi insåg vad konstigt det var att vi kunde peka på byggnader och veta vad det var trots att ingen av oss varit där.
Vi såg saker som Empire State Building, Yankee Stadium och Golden Gate Brigde, jag känner hur otroligt mycket coolare jag blev när jag såg de här sakerna!
Hemma är klockan tio över åtta just nu, här i NY är den tio över två på dagen. Gissar att ni där hemma gör er i ordning inför första studentfesten. MEN JAG ÄR INTE AVIS FÖR JAG ÄR I NYC, hehe.
Hoho men hej och hå, hittade internet! Så det blir direkt upd alltså, det gillar vi. Crap, falskt alarm det funkade inte.
Två timmar tills planet avgår mot Phoenix och 6 timmar tar resan.
Au Revoir!
Regards,
M.
